Den här tiden, vid 3-5 veckor, händer det jättemycket med valparna. Dom ser och hör och reagerar på allt. Ljud, föremål, varann, mamma. Tänderna börjar komma och klorna ska klippas, om inte annat för att dom inte ska riva mamma. I går såg vi en av dom stå och dia, ett tydligt steg i utvecklingen.

Idag den 28 november fick dom flytta ut i en del av köket eftersom det började kännas trångt i valplådan. Men tror ni att dom blev nöjda för det? Nejdå, med högljudda pip annonserade de att de minsann vill ha hela köket.

Här kommer en hel radda nya bilder från den senaste veckan.

Polly, sex månader, bekantar sig med valparna.

Nu till bilderna från premiärdagen i köket.

Pollie undrar vad som händer och varför hon nte får komma in till valparna.

Och till slut blir allt lugnt och "som vanligt" igen. 

Ytterligare en vecka har gått och nu börjar det hända saker. Ögonen öppnas och valparna börjar få lite stadga i benen. Detta tillsammans gör att de kan röra sig runt och undersöka sin lilla låda. Dom till och med leker lite med varann och klättrar över de vita pinnarna. Snart är dom så stora att dom fastnar mellan pinne och vägg men det vet dom inte om än. Nästa steg blir att klättra ur lådan.

Bilderna talar för sig själva, så titta och njut.

Nu har trillingarna ätit och sovit (mest) i elva dagar. Vi har nog sällan sett och hört en lugnare valpkull men snart öppnar de ögonen. Då ökar intresset för omvärlden och då lär det bli fart på dom.

Under tiden är det bara för oss i familjen att titta och njuta. Man unnar fler den upplevelsen!

Mamma Niamh sköter sig exemplariskt. Bättre mamma kunde valparna inte önska sig.

Här några bilder från de senaste dagarna.

Niamh är en otroligt duktig mamma. Visserligen har hon bara tre små att ta hand om - men som hon gör det. Vakar över dom dygnets vakna timmar, för det mesta tillsammans med valparna i lådan, men ibland hoppar hon upp i Julias säng och håller kollen uppifrån. "Promenaderna" utomhus klarar hon av på några minuter, sen drar hon rejölt för att snabbt komma hem igen.

Valparna å sin sida är helnöjda. Gott om mat och vörme, vad kan man mer begära, tre dagar gammal?

Här bild på en helnöjd grön hane:

I dag kom lillhusse Niklas på besök. Niamh blev överlycklig. Trodde kanske att hon blivit övergiven av sin familj? Fast hon ser faktiskt lite trött ut. Vi har full förståelse!

Den andra november, efter exakt 60 dagar, födde Niamh (Conor´s Niamh of the Golden Hair) tre fina valpar, trillingar om man så vill. Pappan heter Elvis (Wibrimic´s Brown Eyed Handsome Man).

Ultraljudet hade visat tre valpar och hon var bara lagom tjock. Vi har ju lite att jämföra med, eftersom det här är vår 17:e kull. Som mest har vi fått nio valpar.

Här ett par bilder från dagarna innan.

Niamh tog hänsyn till både vår nattsömn och Julias arbetstider och födde första valpen halv två på eftermiddagen. Ovanligt faktiskt, eftersom de flesta tikar föder sent på kvällen eller natten.

Först ut var en tik på 285 gram. Sen blev det en lång vilopaus (för oss alla) innan tvåan och trean kom. Två hanar på 320 och 270 gram.

Guldlock och de tre björnarna, som en vän uttyckte det.