De senaste bilderna syns längst upp på sidan. Lite bakvänt kanske, men något system måste man ju välja...

Kolla blicken!

Nu börjar valparna intressera sig för saker i sin omgivning, den stora bollen till exempel.

Julia klipper de små, små klorna, något hon är väldigt bra på.

Snutt, snutt - vilken härlig stil dom har!

Och så är det dags att för några timmar lämna valplådan = hela världen sedan 24 dagar, och kolla in hur det är i köket. Det går fantastiskt bra. Ingen är rädd för alla ljud, alla undersöker den nya miljön och mamma Karma försöker locka in dom i den lilla flygburen, med viss framgång. Tuffast idag är den ljusrosa tiken.

Den här kullen föddes aningen tidigt, på dag 58, så vi väntar ivrigt på att valparna ska öppna ögonen. Ännu på fjortonde dagen syns inga ögon men på dag 15 ser vi små springor på tre av dem. Bilder kommer snart här nedanför.

De går upp väldigt fint i vikt, alla ligger runt 800 gram redan och mamma Karma är väldigt matglad, det mesta hon äter tycks gå åt till att producera mjölk.

Här under en rad bilder som Julia tog på fjortonde dagen, den 16 oktober. Som ni ser har de nu fått sina nya fina färgglada halsband.

Flodhäst (Hippopotamus amphibius)?  

Lite suddig men väldigt rolig bild. Lägg märke till bilringarna... 

Så var det ögonen... Gråblå och lite disiga, dom lär inte se något de första dagarna. Men söta är dom.

Gröna hanen

Turkosa hanen

Gula tiken

Lila tiken

Rosa tiken

Ljusrosa tiken

 Röda tiken

Här några bilder från den 21 oktober (19 dagar)

Den 9 oktober väger vi valparna. Alla har gått upp som de ska, dvs i stort sett fördubblat sin födelsevikt på en vecka. (Tänk er en bebis som väger sju kilo efter en vecka!)

Det är alltså inget fel på aptiten. Men lite märkligt att se hur alla går upp i nästan exakt samma takt trots att de får knuffas för att komma fram till mjölken.

11 oktober: En gång tidigare kallade vi en valpkull för chorizokullen, för de var verkligen runda som tjocka korvar. Frågan är om inte de här börjar närma sig chorizostadiet. På bilden nedan radar de upp sig som om de visste att de skulle bli fotograferade. Och lugna är dom, bara dom får mat och värme. Annars är det rena klagokören, i olika stämmor.

Nog för att vi haft snabbfödande tikar men Karma tar rekordet. På 58:e dagen (bara det ovanligt tidigt) blir hon lite orolig och springer runt i trädgården och letar lämpliga födelseplatser. OK, vi känner igen beteendet, så det tar väl ett par dagar från nu. Temperaturen är låg, det har den varit i flera dagar, vi har till och med köpt ny termometer för att vi inte litar på den gamla.

Halv fyra har den börjat stiga (beror det på nya termometern?) och halv fem börjar hon flåsa, ett tecken på att det är nära, men det kan ändå ta ett dygn eller så. Karma är väldig orolig och gnyr (värkar?). 

Vi har räknat med att ha Julia hos oss vid förlossningen så kvart över fem far Hasse iväg och hämtar henne i Järna, en färd på cirka 50 minuter fram och tillbaka. Samtidigt släpper vi ut Karma men hon vill snabbt in igen. 17.22 får Julia ett sms att första valpen har kommit! Innan vi är tillbaka är även nummer två ute, det tog knappt en kvart.

Anton är hemma och hjälper till och sen rullar det på "som vanligt", utan några komplikationer. Det här är 14:e kullen för oss.

Det slutar efter bara några timmar med två hanar och fem tikar. Inte särskilt stora men inte heller små, normalstora helt enkelt.

Här nedan några fina bilder från dag 1 och resten av första veckan.