Den 9 oktober väger vi valparna. Alla har gått upp som de ska, dvs i stort sett fördubblat sin födelsevikt på en vecka. (Tänk er en bebis som väger sju kilo efter en vecka!)

Det är alltså inget fel på aptiten. Men lite märkligt att se hur alla går upp i nästan exakt samma takt trots att de får knuffas för att komma fram till mjölken.

11 oktober: En gång tidigare kallade vi en valpkull för chorizokullen, för de var verkligen runda som tjocka korvar. Frågan är om inte de här börjar närma sig chorizostadiet. På bilden nedan radar de upp sig som om de visste att de skulle bli fotograferade. Och lugna är dom, bara dom får mat och värme. Annars är det rena klagokören, i olika stämmor.